De allmänna råden försvann i juli. Nu är er dokumentation beviset.

Den 1 juli 2025 ersattes Boverkets byggregler av ett nytt regelverk. Det följdes av en övergångsperiod på ett år, där projekt som fått bygglov senast 30 juni 2026 kunde välja mellan de gamla och de nya reglerna.

Den perioden tog slut 1 juli 2026. Sedan dess gäller enbart de nya reglerna för nya byggprojekt.

Om ni har projekt som startade under valfriheten och andra som startat efter den, då arbetar ni just nu efter två olika regelverk parallellt. Det är värt att veta vilket som gäller var.

Vad som faktiskt är annorlunda

Det nya regelverket bygger på funktionskrav, precis som BBR gjorde. Det är alltså inte där skillnaden ligger.

Skillnaden är att de allmänna råden är borttagna.

Boverkets motiv är att råden blivit för styrande. Konsekvensen, menar myndigheten, har varit att byggandet låsts vid befintliga lösningar i stället för att utvecklas.

Reglerna innehåller därför inte längre allmänna råd eller hänvisningar till specifika standarder i samma omfattning. Boverket anger vilka funktioner och egenskaper som ska uppnås, men inte hur de ska uppfyllas.

Bland kraven finns dokumentation av luft-, fukt- och vattensäkerhet i den färdiga byggnaden.

Vad det betyder för en byggherre

För byggherren innebär det större frihet att välja lösning, och samtidigt ett tydligare ansvar för det som byggs.

Den meningen är lätt att läsa förbi. Läs den en gång till.

Tidigare kunde ni luta er mot ett allmänt råd. Om lösningen följde rådet fanns en etablerad tolkning av att kravet var uppfyllt. Rådet gjorde en del av bevisningen åt er.

Nu finns inte det stödet. Kravet står kvar, men vägen dit ska ni visa själva.

Det betyder att er egen dokumentation blir beviset. Fuktsäkerhetsprojekteringen, beräkningarna, kontrollerna under byggtiden och uppföljningen är det som visar att funktionen uppnås.

Ett projekt som byggts på gammal rutin och dokumenterats sparsamt har därmed blivit svagare, utan att någonting i själva byggandet har ändrats.

Kritiken som fanns i remissrundan

Det här är inte en oomtvistad förändring, och det ska sägas.

I remissbehandlingen fick Boverket skarp kritik från både branschen och kommuner. Flera remissinstanser menade att förslagen öppnade för lägre minimistandarder och försvårade tillståndsprocesser.

Innovationsföretagen och Sveriges Arkitekter uttryckte oro för att reglerna skulle bli svårare att tolka när de allmänna råden försvinner.

Den oron är relevant för er av ett praktiskt skäl. Om tolkningen är svårare kommer olika aktörer att tolka olika. Det ökar risken för att beställare, projektör, entreprenör och byggnadsnämnd har skilda uppfattningar om vad som krävs, och att skillnaden upptäcks sent.

Var det märks först

Erfarenhetsmässigt dyker regelfrågor upp vid tre tillfällen, och kostnaden stiger kraftigt för varje.

Vid tekniskt samråd, där kontrollplanen ska hålla. Här är frågan billig.

Vid slutsamråd och slutbesked, där det ska visas att kraven uppfyllts. Här kostar en brist tid, och tid i det läget är ofta försenad inflyttning.

I en tvist flera år senare, där någon frågar vad ni visste och kunde visa vid tidpunkten. Här är bristen dyrast, och den går inte att laga i efterhand.

Det tredje tillfället är det som förändrats mest. En dokumentation som skrivits i efterhand var svag redan förut. Nu, när det generella rådet inte längre finns att peka på, är den svagare än så.

Vad ni behöver kunna visa

Fyra saker, i praktiken.

Att fuktsäkerheten är projekterad utifrån de konstruktionslösningar ni faktiskt valt, med redovisade antaganden.

Att kontroller under byggtiden gjorts och dokumenterats, med datum, plats och metod.

Att avvikelser som uppstod hanterades, och hur.

Att den färdiga byggnadens fuktsäkerhet är dokumenterad, eftersom det numera är ett uttalat krav.

Inget av detta är nytt som arbetssätt. Det som är nytt är att bristen på det inte längre kan kompenseras av att lösningen följde ett vedertaget råd.

Det svåra är att hålla i det

Ingen förvaltning som läst hit tänker att dokumentation är onödig. Det är inte där motståndet sitter.

Motståndet sitter i att dokumentationen kostar varje vecka under hela byggtiden, medan den betalar sig vid enstaka tillfällen som kanske ligger flera år bort. Den som slarvar med den märker ingenting alls under projektets gång. Den som gör den ordentligt får inget beröm för det förrän något går fel.

Därför blir det här sällan en kunskapsfråga. Det blir en fråga om vem som håller i rutinen när tidplanen är pressad och alla har annat för sig.

De flesta organisationer klarar det ett halvår efter att de förlorat ett ärende. Sedan tunnas det ut igen.

Om ni ska ändra en enda sak efter den här texten, gör det till en fråga som ställs på varje byggmöte i stället för en pärm som ska fyllas i slutet. Det som kontrolleras löpande överlever tidsbrist. Det som sparas till slutet gör det inte.