Var femte person i Sverige har besvär av sin inomhusmiljö

Siffran kommer från Miljöhälsorapport 2025. Drygt en femtedel av befolkningen anger hälsobesvär som relateras till inomhusmiljön i bostad, skola eller arbetsplats. Besvären rapporteras oftare av kvinnor än av män.

Samma rapport visar att sexton procent uppger något tecken på fukt och mögel i sin bostad. Andelen är högre i hyresrätt, tjugo procent, än i bostadsrätt, elva procent.

Ta med den första siffran till en av era byggnader. En skola med åttio anställda. Ett vårdboende med hundratjugo. Ett kontor med tvåhundra.

Statistiskt sett har en femtedel av dem besvär de kopplar till sin inomhusmiljö. Det betyder inte att er byggnad är sjuk. Det betyder att när någon hör av sig är det inte en avvikelse. Det är det förväntade.

Varför siffran spelar roll för er

Många förvaltningar hanterar innemiljöanmälningar som undantag. Enstaka personer som är känsliga. Enskilda ärenden som ska avslutas.

Statistiken säger något annat. Med en femtedel av befolkningen som bakgrundsnivå kommer varje större verksamhet att generera anmälningar löpande, oavsett hur bra byggnaden är.

Det får två konsekvenser.

Den ena är att antalet anmälningar i sig inte säger särskilt mycket. Ni behöver veta hur besvären fördelar sig, inte enbart hur många de är.

Den andra är att ni behöver en metod för att skilja bakgrundsnivån från ett verkligt byggnadsproblem. Utan den metoden blir varje ärende en förhandling om vem som har rätt.

Det som gör frågan svår

Symptomen är ospecifika. Trötthet, huvudvärk, irriterade ögon, torra slemhinnor, täppt näsa. Samma besvär kan komma från byggnaden, från arbetsbelastning, från säsongen eller från något helt annat.

Det innebär att kopplingen alltid går att ifrågasätta. Och den ifrågasätts nästan alltid, av någon.

Arbetsgivaren ser sjukfrånvaro och pekar mot lokalen. Fastighetsägaren ser mätvärden inom det normala och pekar tillbaka. Skyddsombudet driver frågan uppåt. Verksamhetschefen vill ha ett besked som går att ge personalen.

Fyra parter, fyra bilder av verkligheten, och inget gemensamt underlag.

Kartläggningen är det som saknas

Det finns en väg ut, och den börjar inte med teknik.

Den börjar med att fråga dem som vistas i lokalen, systematiskt och på ett sätt som går att jämföra. Vetenskapligt grundade innemiljöenkäter finns sedan decennier och används just för detta. De ger en miljöutvärdering på gruppnivå, inte en medicinsk diagnos, och det är en viktig skillnad.

Resultatet ger tre saker som inget annat ger.

En bild av vilka besvär som rapporteras, jämförd med ett referensintervall för byggnader utan kända problem. Det skiljer bakgrundsnivån från det avvikande.

En geografi. Var i byggnaden besvären finns, vilket riktar den tekniska undersökningen mot rätt ställe i stället för överallt.

Och en baslinje. När åtgärder är gjorda går det att mäta om upplevelsen faktiskt förändrades.

Ett typfall

I en byggnad var fastighetsägaren övertygad om att ventilationen var huvudproblemet. En kartläggning bland brukarna visade en delvis annan bild, som stämde väl med vad de tekniska undersökningarna sedan hittade.

Ägaren valde ändå att genomföra de planerade ventilationsåtgärderna först.

Uppföljningen visade att situationen hade förbättrats. Linjen låg närmare referensintervallet än före åtgärd. Men den låg fortfarande utanför på flera punkter.

Det blev bättre. Det blev inte bra.

Utan den uppföljande mätningen hade ingen kunnat säga det. Ärendet hade avslutats som åtgärdat, och besvären hade fortsatt.

Det som står på spel

Tre saker, och de växer med tiden.

Personal som mår dåligt presterar sämre och slutar oftare. Det är hyresgästens kostnad, men det blir er relation.

Arbetsmiljöansvaret ligger hos arbetsgivaren, som kan behöva agera mot er. En hyresgäst har dessutom rätt till skälig nedsättning av hyran för den tid lokalen är i bristfälligt skick.

Och förtroendet. En personalgrupp som känner sig ifrågasatt slutar rapportera. Då tappar ni den tidigaste signalen ni har.

Vad ni kan göra den här veckan

Börja med det ni redan har.

Ta en byggnad. Ställ tre saker bredvid varandra på samma planritning. Var innemiljöanmälningarna kommit ifrån de senaste tre åren. Var i byggnaden korttidsfrånvaron är högst, om ni kommer åt den uppgiften via hyresgästen. Och var era tekniska system har haft återkommande fel.

Titta sedan om ytorna överlappar.

Gör de det har ni ett samband som är värt att undersöka på riktigt. Gör de det inte, då vet ni att nästa steg är ett annat, och ni har sparat en utredning.

Det tar en eftermiddag och kostar ingenting utom er egen tid.